People change, memories don't.
Back on track, eller hur jag nu ska säga det.
Det var ju ett tag sen vi sist sågs. Jag saknar verkligen dethär att få skriva av sig utan att någon riktigt läser det man skriver och ingen vet riktigt vem jag är. En tjej här på 18 Vintrar med för mycket smärta i bröstet. Halva livet har inte ens paserat men ändå är hjärtat och bröstet fylld med smärta och bitar.
Alla har varit unga, alla har någongång haft en crush, en kille/tjej vi gillar extra mycket. Man tror sig själv veta vad kärlek är, men i själva verket har jag ingen aning. Ni vet, känslan att du tror du hittat den rätta för dig. Personen som du aldrig någonsin kunde föreställa dig med. Han blir en del av ditt liv eller rättare sagt han blir hela ditt liv. Du får vänner i samma krets och även som går i din klass. Du har skaffat dig en familj, ett liv, och människor du aldrig vill lämna dig sida vad som än händer. Du har fått allt det perfeka som många strävar efter, en pojkvänn du verkligen skulle dö för, bästavänner som alltid vill ditt bästa, och ett helt nytt liv i en annan ort. Men sakta i bakarna, tror ni det skulle vara så enkelt att bara poff få dedär perfekta? Nehe du.. Saker och ting ska alltid fucka up en.
En vanlig dag, den 27 Juli. Pojkvännen och bästavännen var utomlands så jag softade ute med 2 andra tjejkompisar på en fotbollsplan och bara chillade. BomBom, Allt det jag hade försvann på 1 sekund. Pojkvännen eller så de kallade ex var alltså otrogen mot mig med min bästavänn som han var utomlands med (även dom två var bästavänner). Vad ska man göra i en sån sitvation? Grabben du älskade mest har sårat dig mer än någon annan i ditt liv har gjort, vi skulle nästan ha vår årsdag. Inte nog med att han försvann och jag ville inte ha honom i mitt liv längre även om jag ville så jävla mycket. Utan min bästavänn då hon försvann också, aldrig mer ville jag se hennes ansikte igen. Vet inte hur man kan göra sådär mot en person. Inte nog med att hon går i min klass, men tar studenten i sommar så det är bara att stå ut. Dom två försvann väldigt fort och ville inte prata med någon utav dom. Även försvann två andra vänner som bodde i samma ort som mitt ex eftersom vi alla var vänner.
Det låter kanske lite clyssit, men det kändes som halva mig bara flög iväg. Hade mitt liv där, min familj. Har ju såklart världens underbaraste människor här där jag bor, men just vid den tidpunkten så var den andra orten mitt hem, det var där jag var och det var där jag var som lyckligast. Men saker och ting blir inte alltid som man vill. Trodde påriktigt han var den personen som räddade mig, som jag skulle flytta med, kanske skaffa barn, helt enkelt leva ett liv med.
Personen som betydde allt för mig försvann. Min solstråle och min bästavän. Förstår inte vad som gick så fel, Dög jag inte som person? Dehär är vad jag kallar att verkligen få sitt hjärta krossat. Min ryggsäck har allt blivit tyngre och tyngre sedan allting hände. Hur ska man orka bära en tung ryggsäck om man inte är så stark?
