Ni alla har väll fått den där känslan av att ni bara vill stanna tiden? Om att allt bara kunde stå stilla för några timmar. Det brukar jag iallfall få på kvällarna. Det är alldeles mörkt, vindarna är lungna och allt är bara stilla. Jag är ute och går och där kan inget jobbigt kan nå mig.

Det är bara jag och mörkret, som om jag gömmer mig för omvärlden. Att ta en promenad i mörkret med hörlurarna i örenen och sedan musik på högsta volym. I just den stunden önskar jag att allt bara kunde stå till. Att natten skulle bli oändligt lång och att allt skulle vara så perfekt, bara lite lite längre. 

För det är just då som jag mår som allra bäst.