Att tycka om sig själv

publicerat i Musik;

Hur ska man kunna få andra att acceptera dig när du själv inte kan acceptera dig själv för den du är. Man orkar knappt med sig själv, man är så trött på rösten i huvudet som klagar på allt man gör, och inte gör. Hur ful man är, hur man är som person, det har gått så långt satt man nu tror att man är värdelös och inte värd någonting.

Jag har svårt att minnas komplimanger, dom rinner ut som vatten och sedan försvinner. Men ingen är perfekt eller hur?Jag har alltid kännt mig som den blyga tjejen, den som inte passar in någonstans. Det hjälper inte att skada sig själv, bara att få känna smärtan som får en att känna sig levande. Men att accpeptera sig själv är livets utmaningar, som är de svåraste när man verkligen behöver det.

Det pratas mycket om att man ska gå ner i vikt, och sedan hur man själv ska kunna göra det. Själv så önskade man ju att man var som de alla andra, men vad menas med det? Man försöker och försöker men kommer ingen vart, det är för att det inte finns någon motvation. Utan motvation så klarar man ingenting. 

Min egen berättelse:

Jag har varit missnöjd med min kropp sen jag började 6an, och nu ska jag börja i gymnasiet. Jag har alltid tyckt att jag har varit för tjock och att min mage inte är tillräcktligt fin. Jag försöker dölja det med stora kläder, jag har räknat kalorier för att inte få i mig förmycket mat. Jag har svällt mig själv i veckor och gått hungrig i flera timmar, Tagit fingrar i halsen för att spy upp maten. Jag har försökt allt för att vara som alla andra. Jag har alltid varit en aning överviktig och det är jag fortfarande och det värsta som finns är vågen, den som står där och väntar på dig. Väntar på att få bryta ner hela dig, krossa hela dig. Att ställa sig där och sedan kolla om man gått ner i vikt, sedan står det på samma siffror som innan. Den bryter ner en totalt. Likadant som att få höra orden ”du är överviktig”, ”din vikt hänger inte ihop med din längd”.  

Jag kämpar varje dag mot mina små kallade ”ätstörningar” som jag har. Istället för att träna, äta så bevakar jag min vikt i detalj. Flera gånger om dagen, bara för att förstå. Jag hoppas att en dag kommer, en dag där jag slipper tänka på vikten, på hur jag ser ut. Varje kväll står man vid spegeln och bara ser ner på sig själv, man ser bara allt som är negativt. Allt jag vill är att bara komma ut ur dethär. Jag som trodde tonåren var något bra. 

Kärlek? Vad är ens det? När blir det äkta?

publicerat i Musik;
Har ni nån gång fått den där känslan när man bara vill ge upp på kärleken, att man inte kan tackla sitvationen varje dag. Har ni också insett ibland att allt är försent? det ända man vill är att spola tillbaka tiden, och bara få börja om?
 Ni börjar skriva. Ni skriver mycket och det blir allt mera seriösare. Men det jobbiga är att du inte känner likadant, men du önskade att du gjorde för att du inte vill såra honom. Han förklarar varje kväll hur mycket du betyder för honom, att allt han önskar är du. Men fortfarande så känner du inte samma sak så du måste förklara hur allt ligger till, hur du själv känner även om du vet hur mycket du sårar honom. 
 Han vet hur du känner men tänker inte ge upp. Han fortsätter att försöka och tänker kämpa. Han skriver fortfarande hur mycket han vill ha dig och att det är värt att kämpa, att inge ge upp. Fortfarande känner du inte samma sak, du vill bara fortfarande vara kompisar, vilket sårar dig också. Ni går långa promenader där han även pratar med dig, ham säger allt han tycker och tänker och du kan vara dig själv.
 Men så händer det, en dag sitter du och funderar, tankarna går runt och det känns som hela rummet svävar. Du funderar på att är det meningen att man får fjärilar i magen varje gång du ser han, ska man få det när man bara vill vara kompisar? Du blir glad och ler så fort han skriver, så fort du ser han. Du kan göra allt för att träffa han, det spelar ingen roll hur länge du träffar han, bara du får se han. Du är villig att ge upp allt för han. Det kallas inte bara vänskap, du insåg att du föll för han, även fast du själv inte visste om det.
 Nu kommer det sorligaste. Innan du insett hur mycket du gillar han, så har han backat av lite grann. Det är bara du som skriver, konversationen varar inte länge. Du går runt dag för dag och väntar på ett medelande som aldrig kommer komma. Du saknar hans ord, saknar att höra hans röst. Att få läsa dom fina nattbreven som han skickade, du saknar hela han. Det är bara du som tar kontakt med han, det verkar som att han inte bryr sig längre. Du backar av själv och inser att allt tar slut. Det kan inte gå en dag utan att du inte kan tänka på han, du gråter dig själv till söms och önskar att det bara vore en mardröm som du sedan vaknar från. Han slutar hälsa när man ser varann, du gråter inombords varje gång du ser att han kollar bort som om han inte ens vill hälsa. Dendära kniven i hjärtat besöker dig varje gång du ser honom, det känns som att du förlorat han förevigt. Föralltid. 
Du insåg det försent. Att det är han du föll för, men nu är han borta och allt är försent. Om man bara kunde insett det tidigare, så skulle allt vara perfekt. Om han bara skulle stannat kvar, inte lämnat, då skulle han haft dig idag men nu är allt borta och du vet inte vad du ska göra.

Musiken

publicerat i Musik;
Man söker efter depp låtar som passar ens eget liv, så att man inte är ensam ellerhur? Du är inte ensam om det, det finns flera som gör samma sak. Som att någon talar om för dig hur ditt liv är, satt du inte behöver föklara det för dig själv. De ord som du inte kan förklara för dig själv, förklarar någon annan för dig. 
Dom som känner mig vet att jag som person lyssnar bara på som kallade "depp musik". Det är sällan dom hör mig lyssna på annan musik. Det är för jag kopplar mig till låtarna, och det gör dom så bra. Bra att jag inte kan sluta lyssna. Låtarna förklarar dom orden som jag själv inte vågar säga till andra. 
Sofijah är en person som hjälp mig, att få fram orden som jag inte vågar säga. Hon har själv haft en svår tid men lyckats, lyckats kämpat sig igenom allt. Hon har lyckats med musiken och får fram att man måste kämpa, man kan inte ge upp om man vill lyckas.