Vänskap. Vänskap är inte alltid enkelt, det kan kännas tryggt men ändå jobbigt och krävande. Det kan vara roligt och härligt, men ändå smärtsamt. Ni alla har väll haft en bästa vän som ni svor på att det alltid skulle vara ni två? Allt ni aldrig skulle lämna varandra?

Jag hade träffat min bästa vän på dagis, de vill säga när jag kanske var runt 2 år. Det var alltid vi två, inte någon annan utan bara vi två. Vi fanns alltid där för varandra och lovade att inget skulle komma ivägen. Hon var den som alltid fick mig glad, och jag står fortfarande idag med frågor utan svar. Hon lever bland mina drömmar idag, men livet är väll till för att man ska glömma det förflutna? inte sant?

Åren gick och vi skulle byta skola i 5:an, vi stod varandra så nära satt vi inte ville lämna varandra, vi valde samma skola och sedan hamnade vi i samma klass i årskurs 6. Första dagen i skolan gick vi med varandra dit, jag lärde inte känna någon eftersom det bara skulle vara hon och jag. Åren gick och vi hamnade i 7:an. I slutet av 7:an började hon bete sig mer och mer konstigt. Hon vart den personen som hon lovat mig att hon aldrig skulle bli.

Åttan kom och hon och jag småtjaffsade i princip hela tiden. Jag stod upp alltid för henne, när hon grät på skolans toalett var jag alltid den som stod där, där och tröstade henne. Men sedan hände någonting. Hon bytte skola och vi tappade kontakter mer och mer efter hon skaffat nya vänner. Vänner som inte var bra för henne, hon färgade håret till svart och rökte. Sedan började hon hinka och röka på. Vi tappade kontakten helt och nu står jag utan henne. 13 bortkastade år..

Jag har fortfarande inte vänt bort bladet, jag tappade den personen som alltid fick mig på bra humör. Det är sjukt hur vår vänskap kunde brytas totalt. Idag är det som om jag aldrig känt henne, när jag går förbi henne är hon som en okänd person, du tittar förbi som om du aldrig ens känt mig. Man tror att jag glömt henne, att jag gått vidare men det var bara för 1 år sen det vart såhär, och hon finns fortfarande kvar. Jag säger att jag glömt dig och allt är okej, men fuck it, hur ska jag någonsin glömma dig? Du har förändrat dig så mycket, vet knappt vem du är. Men livet går vidare och det är dags att vända blad. 

Jag vill bara säga tack till er som står kvar vid min sida idag, det är ni som gör att jag orkar kämpa, utan er hade jag gett upp för länge sen.